Under my skin

Idag så förvånade jag mig själv faktiskt.
Förvånad över hur jag reagerade när jag öppnade en dörr till mina inre känslor.
Jag trodde att jag hade klarat mig rätt bra och kommit över gammalt men det sitter fortfarande runt mitt hjärta som en taggtråd märkte jag.
Jag är glad över att jag faktiskt har insett vissa saker, som jag redan insett förut egentligen fast inte förstått det på samma sätt, förstått hur mycket det har påverkat mig.
Varför jag är den jag är, blivit den jag blivit och varför jag känner som jag gör.
Nu kan jag bara fortsätta jobba på det och suga åt mig hjälpen.. känns bra på ett sätt.
Nu har jag äntligen öppnat upp en dörr till det förflutna som jag inte trodde jag skulle behöva, nu är det bara att  gräva och gräva ur tills det inte finns något kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0